Kategoriarkiv: Hellenika

Sven-Tage Teodorsson (1934–2024) in memoriam

Söndagen den 7 april nåddes vi av det sorgliga beskedet att vår kollega och vän, docent Sven-Tage Teodorsson, har lämnat oss vid en ålder av 90 år. Han sörjs närmast av livskamraten och hustrun Birgitta.

Vi har lärt känna Sven-Tage främst genom hans arbete vid den klassiska institutionen vid Göteborgs universitet, där han under många år var verksam som lärare och forskare i grekiska. Det var också där han den 11 maj år 1974 disputerade på en avhandling om den antika grekiskans ljudlära. Hans forskning inom detta fält kom till slut att resultera i tre vetenskapliga volymer utgivna i serien Acta Universitatis Gothoburgensis åren 1974 till 1978: The Phonemic System of the Attic Dialect 400–340 B.C. (avhandling); The Phonology of Ptolemaic Koine (1977) och The Phonology of Attic in the Hellenistic Period (1978). Dessa, för den grekiska språkhistoriska ljudutvecklingen viktiga verk, citeras än i dag av forskare i antik grekisk ljudlära. Det är mycket värdefullt att kunna följa ett språks fonologiska utveckling under en period på nästan 400 år.

Sven-Tages andra stora forskargärning fokuserade på den grekiske polyhistorn och filosofen Plutarchos från Chaironeia (ca 46–120 e.Kr.). Åren 1989 till 1996 utgavs hans A Commentary on Plutarch’s Table Talks i tre omfattande volymer. Kommentarerna, tillsammans med ett stort antal artiklar som fokuserade på olika aspekter av Plutarchos omfattande författarskap, gjorde Sven-Tage till en auktoritet även inom Plutarchosforskningen; han bjöds in till den ena internationella Plutarchoskonferensen efter den andra.

Sven-Tage Teodorsson 1934–2024. Foto: Ritva Jalava.

Sven-Tage Teodorsson 1934–2024. Foto: Ritva Jalava.

Sven-Tages stora intresse för Plutarchos ledde också till att han, antagligen något överraskande även för honom själv, kom att verka som översättare av Plutarchos till svenska. Detta var en stor kulturgärning, och för en av sina översättningar erhöll han år 2015 det Letterstedtska översättarpriset. På Bokförlaget Atlantis utgavs mellan 2016 och 2019 följande verk i Sven-Tages översättning: Pedagogik och politik (Moralia III); Kärlek och vänskap (Moralia I); Levnadsråd (Moralia II); Om religion (Moralia IV); Bordssamtal (Moralia V). Därutöver översatte Sven-Tage också tio av Plutarchos så kallade ”parallell-biografier”, vilka publicerades på Bokförlaget Daidalos år 2013. De texter Sven-Tage valde att översätta visar hans intresse för antik etik och moralfilosofi. Plutarchos är en centralgestalt i den långa rad av antika filosofer från Sokrates och framåt som ägnat sig åt sådana frågor. Och Sven-Tage behärskade naturligtvis området väl.

Som lärare i grekiska vid Göteborgs universitet undervisade Sven-Tage på såväl textkurser i det grekiska språket som på kurser i hans forskningsområden grekisk ljudlära och antik filosofi. Bland studenter sades, halvt på skämt, att man på vilken som helst av Sven-Tages kortare översiktskurser i antik filosofi lärde sig mer än på hela grund- och fortsättningskursen i filosofi. Huruvida detta var med verkligheten överensstämmande låter vi vara osagt, men att hans undervisning gav grekiskastudenterna såväl djup som bredd inom stora delar av det som hör de grekiska vetenskapsområdena till är ett faktum.

Sven-Tage var en engagerad och aktiv föreningsmänniska. Under många år var han ordförande för Klassiska föreningen i Göteborg. Vid föreningens sittningar kunde man genom åren höra Sven-Tage tala över olika antika teman, ofta med utgångspunkt i någon eller några av Plutarchos många texter. Även under sammankomster i många andra föreningar och förbund kunde man träffa på Sven-Tage som föredragshållare eller nyfiken åhörare. Och allt som oftast hade han något nytt att berätta om sin forskning eller sina många resor.

Avslutningsvis vill vi kollegor som har haft förmånen att få lära känna Sven-Tage
uttrycka vårt tack för en väl utförd gärning inom grecistikens område. Det är det minsta vi kan göra för att hedra minnet av en framstående forskare som alltid var vänlig och uppmuntrande mot studenter och kollegor.

πηγὴ γὰρ καὶ ῥίζα καλοκαγαθίας τὸ νομίμου τυχεῖν παιδείας
”Ty källan och roten till ett gott medborgarskap finner man i traditionell bildning” Plutarchos Om hur man bör fostra de unga

KARIN HULT
Professor emerita i grekiska vid Göteborgs universitet.
MIKAEL JOHANSSON
Docent i grekiska och lektor vid Göteborgs universitet.

Texten publicerades i Hellenika nr 189:3, september 2024

Δύο εκθέσεις στην Ελλάδα / Två utställningar i Grekland

En hälsning från Peter Sternäng — bland annat känd för sina många illustrationer till Hellenika.

Om man reser med båten från Pireus till ön Kythira tar det bara åtta timmar, och har man tur ligger det Myrtoiska havet spegelblankt och delfiner följer med längs hela vägen. Ett annat alternativ är att ta båten från Gythion på Peloponnesos till Diakofti på Kythera, det tar bara ett par timmar. Har man ont om tid kan man också flyga med ett litet propellerplan från Athen, det går på femtio minuter, om det är medvind.
Den 28:e augusti öppnar jag en utställning på Follow Your Art Gallery i öns huvudby Chora längst ner på Kytheras sydspets. Det blir akvareller målade på Kythera och några av de andra Joniska öarna, som Zakynthos och Korfu. Utställningen varar till den 10:e september.

Därefter tar jag båten till just Gythion, och reser därifrån med reguljär buss upp över bergen på Peloponnesos för att bo ett par veckor och måla i trakterna kring Kardamyli. På vägen hem stannar jag i Athen och öppnar en utställning i samarbete med Svenska institutet på Nordiska Biblioteket på Kavalloti 7, strax nedanför Akropolis. Vi kommer att visa målningen Bilden av Athen (se Hellenika 2023:4) – en gåva från vänföreningen till Institutet vid dess 75-årsjubileum – samt de skisser jag gjorde fram till den slutliga versionen. Vernissage blir det på kvällen den 27:e september mellan 19–21.
Varmt välkomna!

Kythira 28 augusti – 10 september Follow Your Art Gallery

Athen vernissage 27 september Nordiska Biblioteket

Peter Sternäng
Konstnär

En prinsessas sista viloplats? — Sarigüzel-sarkofagen och den framväxande kristna ikonografin

Det arkeologiska museet i Istanbul rymmer mängder av stora konstskatter från flertalet olika historiska perioder. Alltifrån gammalassyriska och hettitiska fynd från bronsåldern, via grekiska och romerska fynd från tidighistorisk tid till de senantika och medeltida östromerska fynden. En särskild plats har dock, av naturliga skäl, de sistnämnda. Den mängd artefakter vilka härrör från det östromerska eller bysantinska kejsardömets tid i museets samling är nästintill överväldigande. Bland dessa artefakter finns en stor mängd sarkofager från kejsarna och deras familjer, många ursprungligen härrörande från Apostlakyrkan. Detta kejserliga mausoleum uppfördes av kejsar Konstantin I omkring år 330 men kom sedermera att ersättas av en nyuppförd byggnad på uppdrag av kejsar Justinianus för att sedan, kort efter år 1453, rivas för att ge plats för Fatih-moskén.

EN KEJSERLIG SARKOFAG?
En av mina personliga favoritartefakter på det arkeologiska museet är en sarkofag – med inventarienummer 4508 – som idag ofta kallas för Sarigüzel-sarkofagen, efter sin fyndort, eller för prinsessarkofagen. Sarkofagen påträffades år 1933 just i stadsdelen Sarigüzel nära Fenari Isa-moskén – det forna Lips-klostret – och hade där återanvänts för en senare medeltida begravning. Sarkofagen är tillverkad av mycket vacker vit marmor och mäter som mest en och en halv meter på utsidan och en meter och trettio centimeter på insidan. Detta har fått forskarna att argumentera för att den tillverkades för ett barn eller för en ungdom. Den oerhörda skicklighet med vilken dess dekor är utförd har lett till spekulationer att den skulle vara skapad för en medlem av den kejserliga familjen. Lägg bara märke till detaljrikedomen i fjädrarna i änglarnas vingar, i deras naglar eller i vecken i deras klädedräkter. Kopplingen mellan sarkofagen och den kejserliga familjen stärks även genom det faktum att sarkofagens dekor påminner om den som var gällande vid det kejserliga hovet under perioden omkring 375 – 400.

DEKOR
Sarkofagens dekor är typisk för den stil som var gällande i Konstantinopel under det sena 300-talet. I väst var sarkofagerna dekorerade med en mängd detaljerade scener ur Kristi och martyrernas liv medan de i öst enbart hade en mycket enkel dekor med några enstaka figurer. Dock går den övergripande dekorativa idén tillbaka till den hedniska tiden då det var vanligt med sarkofager vilka var dekorerade med par av figurer vilka höll i en lagerkrans eller en skriftrulle. Detta går tydligt igen i dekoren på sarkofagens framsida där vi ser två änglar vilka bär upp en lagerkrans i vars mitt ett chi-rho-monogram tronar. Detta fungerar som ett apotropaion – något heligt och beskyddande, i detta fall Kristus som vakar över den dödes själ. De bevingade änglarna var visserligen en nyhet inom ikonografin under denna period men kom att användas flitigt i officiella sammanhang. Bland annat förekommer de som dekor i S:t Georges-kyrkan i Thessaloniki. Denna rundkyrka var ursprungligen en del av det kejserliga palatset i staden men kom att göras om till en kyrka under just kejsar Theodosius I:s regering. Vidare förekommer de bevingade änglarna även på basen till sonens, kejsar Arcadius, triumfkolonn i Konstantinopel. Dessa reliefer är idag förstörda, men avbildningar av dem finns från tidiga besökare i staden. Kortsidorna domineras av ett par apostlar vilka flankerar ett stort kors. Återigen är detta något tämligen nytt då korsen var sällsynta i den offentliga konsten under den konstantinska dynastin och under Theodosius egen regering. Det är först mot dess slut och under sonens regering som dessa blir framträdande i den officiella konsten.

PRINSESSAN PULCHERIAS GRAV?
Så vem kan sarkofagen då ha tillhört? Eftersom den saknar inskrifter kan vi aldrig med säkerhet sluta oss till vem som ursprungligen var begravd däruti. Dess ikonografi pekar dock på slutet av 300-talet och den oerhörda skicklighet med vilken den utförts tyder på ett ursprung vid hovet. Nu förhåller det sig nämligen så att från just den sista fjärdedelen av 300-talet, närmare bestämt år 385/86, känner vi från de skriftliga källorna till att en ung prinsessa avled. Det rör sig om kejsar Theodosius I:s dotter, Pulcheria, som gick hädan endast omkring sju år gammal. Den lilla flickans begravning har förevigats i ett begravningstal av biskop S:t Gregorius av Nyssa (Oratio consolatoria in Pulcheriam) i vilket vi bland annat kan läsa:

Det är ett hav av människor utsträckt framför mig, så långt
mina ögon kan se. Människor har fyllt kyrkan, dess gård,
det närbelägna torget, gatorna, gatukorsningarna, stadens
huvudgata (Mese) och sidogatorna. Alla önskar att få
beskåda denna heliga blomma liggande på sin gyllene bädd.

Hur det än förhåller sig med det så rör det sig om en fantastisk konstskatt och jag uppmuntrar starkt alla som besöker det arkeologiska museet i Istanbul att på plats studera dess utsökta dekor.
DANIEL HENNINGSSON
Redaktör

LITTERATURTIPS
Kiilerich, B., “Representing an Emperor: Style and Meaning on the Missorium of Theodosius I” sidorna 273–280 i M. Almagro-Gorbea (red.), El disco de Teodosio. 2000. En detaljstudie över konsten under kejsar Theodosius I.

Kiilerich, B., “The Sarigüzel Sarcophagus and the Triumphal Themes in Theodosian Art” sidorna 137–144 i G. Koch (red.), Akten des Symposiums “Frühchristliche Sarkophage” Marburg, 30. 6. – 4. 7. 1999. Mainz am Rhein, 2002. En detaljerad studie över sarkofagen och dess plats i den senantika kristna konsthistorien.

Texten är hämtad ur Hellenika nr 187:1, 2024. Alla fotografier är tagna av David Hendrix.